indienrapport

Palampur 28 maj

Det var både trångt och stökigt i Daramshala, så det var tur vi inte åkte. Mkt har hänt se sist. Vi hade volontärmöte i onsdags och i protokollet som jag skickade till Jaipur framgick våra funderingar kring den lokala ledningen. Så i fredags blev jag åter kallad till kontoret...börjar bli en vana nu.

MEN mötet var bra. Jag, som själv är chef på min arbetsplats hemma, kunde förklara vad vi saknat – en tydlig, närvarande ledning när det knakat i organisationen; nya projektledare osv. Att de kanske behöver visa sig mer, bjuda in till samtal i stället för att sitta på kontoret och vänta sig att volontärerna (många unga under 20 år, kaxigt ska knata in och tycka till.

De passade också på att fråga efter min synpunkt om planerna att starta annan språkundervisning;tyska och svenska i Indien. Jag svarade att de flesta kommer hit för att de vill göra en skillnad, hjälpa till att förbättra indiernas möjligheter till utbildning osv, vilket vi gör med engelskundervisningen. Att lära ut ytterligare ett språk som saknar all bäring i deras vardag känns märkligt.

Sen åkte jag tillbaka till Maccleuod över helgen. Bodde på samma hotell som tidigare, Green och gick till Dalai Lamas tempel igen. Där kan jag hänga länge. Stämningen var lika stillsam som senast, även om turisttrycket en månad senare är betydligt hårdare.

Jag åt middag ihop med andra campvolontärer som också gjort utflykten. Restaurangen carpe diem hade takservering, kvällen var ljum, stjärnorna fantastiska och ett litet musikgäng spelade indiska slagdängor som alla sjöng med i. Jag åt italiensk pasta med chili, oliver, tomater och ost. Gott med variationen...

Samt drack en kingfisher. Eller två, om man ska vara petig.

På lördagen handlade jag sidenskjortor av en vänlig kvinna i en av de mer exklusiva butikerna och gick tillbaka på söndagen för att ev köpa en schal eller två. Jag stannade i närmare två intressanta timmar som avslutades med att hon bjöd in mig till sitt släkthus vid Dal Lake i Kaschmir. Jag har möjlighet att åka med en av varubilarna måndag kväll (i kväll) och vara åter i palampur lördag, för tåget till Delhi och så småningom, natten mot måndag, flyget hem.

Hon visade bilder från Dal Lake och jag bara måste åka dit. Även om jag denna gång fick tacka nej till erbjudandet. Har tidigare hört att det är bland de vackraste platserna på jorden, och bilderna av de (ännu högre) bergen runt sjön bara bekräftar den uppfattningen.

Det börjar dra ihop sig nu, en vecka kvar och jag märker att jag börjar ta avsked av allt, utsikter, theplantager, bygator, kor, tom apjä-arna. Svårt att förstå hur det blir att byta liv igen, snart.

Idag måste jag bestämma om jag ska berätta för kocken Neggi att jag fyller år på onsdag. Jag är uppmanad av ledningen att göra det, för då bakar han en indisk tårta till mig. Också ovant att ha födelsedag långt bort från nära och kära.

På dagiset har vi en pojke med svinkoppor. I sverige hade vi skickat hem honom,men alla låtsas som om det är något annat. Han får eksem när han äter för mycket godis, påstår hans mamma att doktorn sagt. Tror jag vad jag vill på... Känns kymigt att välja bort hans hand när vi ska leka, men lite självbevarelsedrift får man ha. Det är tillräckligt med bacellusker ändå på dagiset.

Vi har värmebölja, dvs runt 35 grader. Men vi är lite glada för att vi inte behöver åka till Jaipur – där har dom 47 grader. Jag inser att jag kommer att ha två riktigt heta dagar i Delhi i slutet av veckan. Får leta upp en taxi med AC och åka på rundtur. Alternativt hänga i något shoppingcenter. Men efter helgen i Daramshala är väskan sprängfylld. Trots att schalar ju varken väger eller tar plats. Det blev kanske lite mer ändå, nån gudafigur och så...

Och så köpte jag skor. Japp. Mina vänner brukar säga att jag knappt hinner landa utomlands innan jag handlat skodon, men denna gång tog det sju veckor. Och skorna är syrenlila plastflipflops med små masserande nabbar under fotsulan. Kostade 16 kronor... inte så mkt fashinista över det inköpet. Men sköna är dom. Och tysta, till skillnad från de utslitna flipflops jag snattrat runt i sen jag kom till Indien.

Nu ska jag skriva rapport om alla barn och alla engelskelever. Och städa mitt rum. Provpacka gör jag i morgon. Måste nog kasta ut mer av det jag hade med mig hit, som det verkar.