indienrapport

12 april

Upp tidigt. Vi äter lätt frukost på chai, en liten banan och sen iväg. Vid närmsta affärscentra hejdar vi en tuctuc...å prutar på priset igen. För motsvarande 60 kronor blir tuctucen+chaufför vår för de närmaste tre timmarna.

Första destinationen är Galta Temple, en mil utanför Jaipur. Vi färdas genom gatumarknader där grisar, getter, kameler och kor vilar sig framför stånden och slumområden med täta plåtskjul. Vägen är smal och slingrig och ibland får man en kosvans viftande i ansiktet i baksätet på den öppna tuctucen. Ofta väjer chauffören för korna, som ju står där dom står... och i en kurva står en ståtlig apa och liksom visar upp sig.

Hans hundratals släktingar visar sig på vid templet, som också kallas monkey temple. Högst upp i en dalgång i en klyft in mot berget ligger det som från början var yogamästarnas plats. Hit reste människor för att praktisera yoga och hedra gudarna.

en "templeman" visar var vi ska ta skorna och leder oss in i ett bönerum fyllt av girlangprydda porträtt av gudarna och välsignar oss med ett band runt handleden i rött och guld, lite jasminolja på handen och en målad bindi i pannan. Efter ett svep med en påfågelfjäder är vi "blessed".

Platsen påminner om Konungarnas Dal i Egypten, men med tempelbyggnader längs hela klyftan upp mot toppen av berget. Aporna hoppar runt dresserade av en monkeyman som vill ha pengar för bilder när han matar dem, och ägnar sig åt omfattande gruppsex framför våra fötter.

Jag förbannar att jag inte har mynt när jag ser kobössan. Där kan man helga korna med sitt bidrag...och jag tänker att det kanske kan gynna min kontakt med djuren. Men Petra tröstar mig med att det är bättre att utsätta sig än att be. Och på väg tillbaka till tuctucen som väntar utanför tempelområdet låter jag en av korna nosa på min hand. Minsann!!

Efter en halvtimmes färd parkerar vi på en dieselosande parkering utanför Laxmi Temple, dit hundratals indier sökt sig. När vi går in i det svala marmorpalatset pågår mässa och alla besökare välsignas. Två gånger samma dag!

Det är dåsigt varmt och redan innan vi börjat vår kurs på Idex kl 12 har tre flaskor vatten gått åt. Vi utsätts för en puppetshow med bara vi tre som åskådare. Förväntningarna på vår förtjusning är uppenbar - och inte minst förväntas vi handla av gruppen efteråt. Jag, som ändå tänkt köpa en elefantgirlang, köper oss fria.

Efter lunch med ännu en vansinnigt god vegetarisk gryta, målar Rhonka våra händer med henna. Hon är 21 år och har, tvärtemot många flickor i sin hemby, flyttat till stan och börjat jobba. Hon är alltiallo på Idex och är glad över tillfällena att träna på sin engelska. Kokerskans femåriga dotter underhåller oss alla under tiden med sin blotta närvaro, nyfikenhet och uppenbara lycka över att bli fotograferad.

Jag hann också lära mig sätta ihop en sari innan det var biodags.

Bollywood - ja vad ska man säga... en blandning mellan saturday night fever, jönsonligan,pigromaner från 40-talet och karate kid. Nåt sånt, kanske. Och en oerhört engagerad biopublik. Filmen, The Full House hade premiär förra veckan och är oerhört populär. Publiken kan sångerna och sjunger med i dansnumren. Männen på vita duken är väldigt macho och deras damer ständigt nysminkade, även efter skeppsbrott på öde ö. Klädkoden tycks vara ju mindre desto bättre.

Petra träffar några volontärkompisar från Goa i kväll, så Wenche och jag äter Ano´s goda gryta. Denna gång från sydindien med cocoschutney och ångkokt risbröd. Efter middagen visar hon några av de armband hon designat och berättar om de olika smyckesymbolerna. Alla gifta kvinnor har tåring. om mannen dör tas den av. Gifta kvinnor har också gärna en färgpudring i håret och bangles, armband. Ojämt antal armband innebär olycka - utom sju. Så många ska bäras under bröllopet för maximal lycka i äktenskapet. Men mode och västerländska influenser bryter in och förändrar symboliken. Nu har de flesta bangles och tåringar oavsett civilstatus.