indienrapport

Palampur 17 april

En omtumlande dag. Först dagiset. Tio-tolv barn är registrerade, men man vet aldrig hur många som kommer. De har exvis inga regnkläder, så regniga dagar kan det hända att de stannar hemma. Det finns en "teacher" och en "helper" som kokar gröt till barnen och hjälper dem på toa. Dvs det finns ingen toa, utan när vi har en paus drar helpern med sig barnen till hörnet av den stenlagda gården, där de går på toa vid en mur.

Samlingsplatsen är en cementgård under tak, där smutsiga dukar läggs ut och där vi sen samlas, leker, läser abc på hindi och engelska och där de sen leker med smutsiga och trasiga plastleksaker som förvaras huller om buller i en stor plastkorg. jag behöver uppdatera mina kunskaper i engelska ramsor, inser jag. Liksom fundera över hur detta kaos på ett enkelt sätt skulle kunna vara renare. Det måste väl inte vara smutsigt bara för att det är fattigt, tänker jag.

ungarna är ljuvliga, som små barn ju kan vara. nyfikna och påflugna, blyga och oåtkomliga. Och dom stirrar länge på den där nya mänskan som dykt upp i deras vardag.

Efter lunch är det mer hindilessons. Jag anser mig vara hyfsat språkbegåvad, men detta språk saknar helt referensramar i såväl uttal som grammatik. vi kämpar med artighetsfraser och trasslar in oss i vad onklar och aunties heter beroende på vilken av föräldrasidan de tillhör.

Solen gassar och huvudet är fullt av intryck när det är dags att ladda om och bege sig till engelsklektionen för flickor och unga kvinnor. Kanika från Idex som driver projetet förvarnar om att det ibland bara dyker upp nån enstaka individ. De lovar att komma, men fastnar i hemarbete eller annat föräldrarna eller maken ställer krav på.

och när vi anländer är inte en kotte där. Kanika går runt i husen och raggar elever och några småpojkar springer före och skvallrar om att det finns främmande kvinnor på plats.

Och efter en stund trängs 13 tjejer i olika åldrar på de två filtarna Kanika lagt ut. De skriver lydigt prydlig engelska, men förstår inte riktigt innebörden eller grammatiken. De talar engelska mycket sämre än de skriver. Men även de är bedårande och efter en timmes skrivande och pratande kommer de fram till mig och säger "i like You, i will come tomorrow" . Kanika konstaterar att med så stort intresse måste vi fixa en bra förberedelse till i morgon.

Helt slut gör jag sen ryggyoga på mitt rum, andas och tittar på de vita topparna. Har börjat landa lite och samtidigt inse att jag är här, inte hemma med mer rimliga avstånd till nära och kära. Drömde om mina goa ungar i natt och vaknade med saknaden.

På campen är det oroligt. Uppbrottsstämning eftersom några trotjänare som varit här under vintern och våren åker hem i morgon. Halva gänget är dessutom gravt dagen efter. En tidigare volontär från Norge gifte sig i går med en indisk projektledare från Idex. Jag har bara sett bilderna och förstår att inramningen är väldigt nära prinsessbilden av "Tusen och en natt". Festen pågick tills strax innan vi andra åt frukost.