indienrapport

Fredag 20 april

Mötet med läraren gick väl sådär. Jag frågade min projektkompis Sue, som varit på förskolan i fyra veckor vad hon anser om läraren. "Lazy", svarade hon på bred eastendlondonengelska.

Och tyvärr är det kanske så att när vi är på förskolan, så är det vi som drar lasset. Läraren passar gärna på att småprata med den strida ström människor som passerar förskolan som ligger intill byvägen.

Hur som helst fick vi tillåtelse att göra en picknick med ungarna, och att tvätta leksakerna. Däremot får vi inte slänga de trasiga, oanvändbara grejer som fyller leksakslådorna. På min fråga vad hon har för pedagogisk ambition och vad vi kan göra för att hjälpa henne med det, vicklade hon bara indiskt på huvudet och tyckte att det är väl bra som det är.

Jag lyckades i alla fall få tillstånd att skapa en grupp i gruppen för fyraåringarna som ska börja skolan snart. Där kan vi mer fokusera på engelskprat och bokstäver. Men om och när Idex lämnar förskolan kommer ungarna att vara betydligt sämre rustade för skolan.

En flicka som varit trasigt och smutsigt klädd har bekymrat och i går gjorde Rushtika hembesök hos familjen på eftermiddagen. Dom bor sex personer i ett rum och flickans äldre bröder struntar i skolan, eller vill inte gå dit för att deras kläder är så smutsiga, svårt att veta vilket. oavsett graden av fattigdom är renlighet en dygd och när familjen gett upp det, är det illa. Men flickan är glad för sin stund på förskolan och det är en balansgång att prata hygien. Vi vill ju inte att de ska ta så illa upp att de tar henne från dagiset. I dag var hennes åttaårige bror med på dagiset, glad för att få vara med och leka. Han har fått tillåtelse att vistas där så länge han inte stör verksamheten.

På fredagar slutar vi till lunch, dvs vi måste skriva en veckorapport senast måndag morgon. Sue och jag skriver den i kväll - till pizzan som är campens fredagsmys. nötter, russin, öl och pizza. just like home... typ.

Så efter lunch beställde vi taxi och sju av oss for till the fabriken. Den sköts som ett cooperativ dit theodlarna kör sin skörd, den torkas osv och i en liten kiosk utanför kan man köpa världens finaste the. vilket vi förstås gjorde. för inga pengar alls.

Sen gick vi en guidad tur i stan. Norska Grethe som varit här sen februari har full koll på var man handlar allt från tyger till nötter och gav sina bästa tips. Värmen bakar och vi vilade fötterna på ett café med ännu en överjordiskt god mangolassi.

Jag kommer inte att ta med laptopen till Amritsar, vilket innebär att jag inte kommer att skriva dagbok förrän tidigast måndag i gen. Ibland är man bara upptagen med att uppleva.
Och ja, Anna, du kan dela bloggen med andra!