indienrapport

10 april delhi/jaipur

vaknar av ett mäktigt åskväder och strilande regn. Duschar med hjälp av hink och skopa, vilket ju faktiskt funkar. På gästhustaket sitter redan Petra från Tyskland och Venche från Norge och dricker chai, starkt the med mjölk, nystött kardemumma och socker. Vi tre utgör hela gruppen för tillfället. Fler tillkommer i Jaupur, får vi veta.

Efter en grundlig information med färdigtryckta instruktioner om" peculiar indian behavior, lika farting and so on"...packar vi in oss i den - guskelov ac-utrustade bilen. Det är 40 grader när vi lämnar ett tutande Delhi bakom oss. Motorvägen mot Rajahstans huvudort Jaupur fylls av bilar, rikscshor, traktorer i fel körriktning, mopedister med flera passagerare - någon pratar i mobil samtidigt, några kor längs väggrenen och getter, tungt lastade kameler ... och en bedårande elefant. också i fel körriktning.

Efter ett par timmars resa stannar vi för kombinerad "uppfräschning", läs toabesök, och lunch. Att kliva ur bilen är att stånga kroppen mot ett hett lufthav. Vi tappar andan och småspringer i chock in i den ac-tempererade restaurangen där första kontakten med "hål-i-golvet-toa" uppenbarar sig. Levde utan problem med såna under lång tid i Grekland. Men det var 30 år yngre knän sen...Blänkande porslin, inga problem - värst är språngmarschen tillbaka till den svalare bilen.

Vi äter medhavd matsäck som Sudha lagat, currydoftande potatis och burribröd. Dessa kryddor gör mig lycklig. Vill lära mig trolla indiskt själv och hoppas få chansen på vår camp.

Två timmar till, halvsovande, innan vi plötsligt fastnar i en poliskontroll utanför Jaupur. Ahnan har kört i 60 där bara 40 är tillåtet och han får böta, men rycker på axlarna.Rajahstan har egna fartgränser.

Vi passerar palats vid sidan av skjul i plåt och plast på de allt smalare gatorna innan vi når Idex kontor. Många män på plats, många stora ögon och nyfkenhet. Men också leenden och blomkrans runt våra halsar.

Sen är det dags för ny information. Omständligt förklarar de först vilken information vi ska få för att sen leverera den. Sen får vi veta vilken ny information vi ska få - och sen levereras den. Stenciler och scheman. Det går mkt tid till omständlig formalia för ngt vi vuxna kvinnor hade läst oss till på en kvart och möjligen haft några följdfrågor till.

Möra i kroppen släpps vi slutligen iväg till vår gästfamilj. Vi tre delar ett rum med badrum 50 meter från kontoret hos familjen Mittel. Författare och lärare är mannen i huset, smyckedesigner kvinnan. Två pojkar far runt fötterna på mamma Anu som tar emot med chai och vänliga frågor. Vi visas runt i huset som delas med makens brors familj en trappa upp. Just nu även farmor och farfar. Nyfikna grannbarn fyller huset medan vi försöker ta in all information om familjen och hemmet.

Sen får vi middag, som Anu lägger upp för oss, vegetarisk gryta, ris, mangosås, chilipicklad paprika, papadambröd och chipatibröd. Makalöst gott. och mycket. Först när man tackat nej tre gånger, tas man på allvar.

En dusch och sen sängen. Läser vidare i min lånade "Shantaram", så perfekt att ta del av i Indien. Sängen är stenhård, vilket passar min ömma rygg. Trots hettan somnar jag och sover gott ända till klockan sju.